Hoppet

Skulle vi öveleva utan hopp? utan att tro att saker kan blir bättre, förändras? är det inte vad varje människa strävar efter? eller?

Men vad gör vi när vi förlorat hoppet, när vi inte ser nått ljus i slutet av tunneln.
vad gör man när man ser en person man älskar förlora hoppet?

Jag vet inte om det finns några rätta svar på dessa frågor. Men jag vet att jag skulle nog inte kunna leva om jag inte trodde att det fanns hopp , då tänker jag inte på mig själv men på världen i stort, att tro att vi är på väg mot nått bättre även om nyheterna sprutat ut hemskheter som död och förödelse av olika slag.

Hoppet ger oss möjligheten att sudda bort den mörka skugga som tynger vårt inre, och låta oss få njuta av solnen, i alla fall för en stund.


" När Daniel var bara tio år hade han i ett års tid kämpat med cancer. Hans läkare och andra i hans omgivning hade gett upp hoppet, men själv vägrade han att göra det. Han trodde att han skulle nå vuxen ålder och bli forskare och få vara med om att få fram ett botemedel mot cancer. Han hade satt stort hopp till ett kommande besök av en läkare, som var specialist på att behandla just den cancerform som han led av. Men denne specialist blev på grund av dåligt väder tvungen att inställa sitt besök. Daniel tappade modet, och för första gången blev han apatisk, och inom bara några dagar dog han."

http://www.watchtower.org/z/20040422/article_01.htm


Tappa aldrig hoppet!

Lördagsmys

Igår satt Elin och höll på att mögla framför datorn (hennes egna beskrivning) vilket gjorde att vi bestämde att jag skulle åka in till Norrtälje och underhålla henne, och mig oxå för den delen.

Elin hade för dagen fått uppdraget att mata sina grannars söta Shetland Sheepdogs valpar.

Så väl i Norrtälje, fick jag och Anna följa med och träffa dom sötaste valpar man kan tänka sig. Små mjuka och ulliga vildar, som kunde ge ifrån sig det mest hjärtskärande ljud, om dom inte fick tillräckligt med uppmärksanhet.

Det blev en hel del gull och lek med valparna, det gick inte att motstå dem!

Vi tog även ta en tur med valparnas mor ute på promenad i det hemska regnet,vilket ledde till mina totalt dyngssura strumpor.

Hemma hos Elin blev det lite mat och koll på gamla bilder från alla våra vilda äventyr.Det har ju blivit en del =)

Helt klart en godkänd lördagskväll!

Vad Skulle Livet Vara Utan.....

...syskon?

För mig ialla fall så betyder mina syskon allt för mig.

Jag skulle aldrig ha klarat mig utan dem.

Jag tro det är en fördel att dom är så mycket äldre än mig, det har på nått sätt gjort oss väldigt tajta eller är det pga vilka familje förhållanden vi har vuxit upp i.
För vi har bara haft varandra, även om min syster har knappt bott i Sverige mer än i 3 år av 10.

Jag är så rädd att vi ska glida ifrån varandra nu när dom ska starta familjer o jag ska flytta till Australien.

Det är så tragiskt o se min egna föräldras icke existerande relationer med sina syskon.

Där vill jag inte hamna.

Men jag får lita på min svägerska, som sa till mig att hon aldrig sett starkare syskonkärlek än den som är mellan mig o mina syskon.

Så jag får helt enkelt förlita mig på det.