Spegel, Spegel....

Det är en mäktig och konstig känsla man får när man ser sig i spegeln och det samma ögon och ansikte som min far hade som tittar tillbaka på en. Jag har inte sett det så tydligt förut. Det är lika tydligt som min syster som är vår mors avbild. Så på ett sett kommer jag alltid ha med mig min pappa och minnas honom och det arv han har gett mig, vilket jag är lycklig lottad att ha.

Det här går inte längre. Jag kan inte ta hänsyn till en människa som inte visar nån respekt eller hänsyn till andra.Detta måste få en slut innan nån av oss går under.

Titta där...

Så där ja! efter 2 år blev det en visningsbild!

Stor skillnad på 3 månader

Jag saknade inte Melbourne så mycket när jag kom hem i somras. Jag tyckte det var riktigt skönt att få flytta hem till Sverige igen. Men nu efter varit hemma 3 månader så har jag börjat sakna Australien och livet jag hade där.För där hade jag verkligen ett "liv". Visst har jag ett liv här med men inte alls vad jag hade i Melbourne. Jag bodde själv i en storstad där man kunde göra nya saker varje dag, alltid med nån festival eller annat arrangemang. Jag gick i skola med folk från hela världen och gjorde skolresor ute i det vilda.

ja, visst har jag ett liv här i Sverige, jag har min underbara familj och vänner. Men nu bor jag hemma hos mamma i en lite by där inget händer och alla vänner har flyttat ifrån. Jag ska väl egentligen inte klaga, men när man har lärt sig vad som finns där ute har man svårt att vänja sig för mindre. Jag som har sagt tidigare att jag lätt skulle kunna bo kvar i Älmsta för att det är mysigt osv. Men nu skulle jag aldrig kunna bo här ute, jag har t.o.m svårt att tänka mig att bo i Norrtälje för att det är för litet. Så nu ska jag jobba hårt för att skapa ett liv här i Sverige som jag trivs med.Sen får vi se om jag i framtiden kanske kan tänka mig att flytta tillbaka till Melbourne eller någon annanstans i världen.

När jag fyllde 21 i somras