Flytt och Flyga

Nu sitter jag har i mitt nya rum som jag ska bo i några månader framåt.Mer exakt sitter jag i min min säng och ser ut över Melbourne genom mitt fönster.

Flyttade igår med hjälp av Kim. Från Sunbury och till 270 King St. Kim som är en van city tjej, var förfärad över jag kunde ha bott så länge ute i bushen. Det blev lite bökigt att få in alla mina saker in i Kim's lilla bil Nigel( Kim döper alla sina egodelar). När jag flyttade till Sunbury i mars hade jag bara min stora resväska, och nu, några månader senare hade jag ett helt flyttlass!

Så nur bor jag på 9 vånigen i en lägenhet som delas mes 6 andra, två tjejer från Amsterdam,en kille från Singapore, en Aussie tjej och en holländsk hindu från en ö nära Vensuela!Så det pratas en del holländska här.
Dom verkar alla väldigt trevliga och i går natt var vi alla ute och firade den hollsändska hindu's 23 födelsedag. Träffade lite av hans vänner vilket inkluerade ett par från Sverige som jag prata mycket med. Kvällen slutatde dock olycklligt med att killen från Singapore blev så packade att när vi kom hem spydde på golvet utan för mitt rum,vilket var inte så värst trevligt.

Men imorgon då? vad gör jag då? Jo, jag åker ju hem till Sverige på visit!!
Jag har gått och tänkt på detta i mer än en månand nu. Jag har varanan natt drömmar om hur det kommer vara att komma hem. Så man kan säga att jag längtat länge på detta. Men som många säger, det kanske bara gör saken värre när jag kommer tillbaka hit igen. Att jag måste lämna min familj och vänner ännu en gång. Men jag tro inte det. Jag känner att det bara kommer kännas bättre när jag kommer hit igen och jag vet att allt är bra i Sverige. Att jag har fått träffa alla lite är bättre än inte träffa dom alls.

Så nu ska jag packa lite grejer och sen ska jag göra mig i ordning för att gå ut ikväll igen, denna gång för att träffa klassen och säga ett ordentligt adjö till Sonia och Chloe.

Semester 1 avklarat!

Igår var det sista dagen i skolan eller rättare sagt sista dagen med hela klassen. För några personer har valt att lämna skolan efter steg 1 i utbildingen. Så igår var det fullt program från 09.00 till 22.00 för min del.

Morgonen började med Intro To Ecotourism lektion , där två grupper hade kvar att redovisa vår sista grupparbete. Efter det drog vi ner på stan med vår lärare Rob för att äta frukost tillsammans. Själv gotta jag mig själv med fattigare riddare(jättenyttigt, jag lovar!) och varm chocklad. Efter vår trevliga frukost gick vi och strosade runt lite i city och sen hamnade vi på en bar och tog det lite lungt.Det blev också lite öl eller vin för dom flesta, men jag skippa det på tanke att klockan var inte ens 12.

Sen lämnade vi Rob för att åka vidare till nästa lektion. Vi skulle sista marketing lektionen gå till IMAX och se en en 3D film kallad"Bugs". IMAX är nått som ska likna Cosmonova i Stockholm, men den här skärmen är inte lika stor och täcker inte taket. Lite sent mötte vi vår lärare Deb och slängde på oss 3D glasögonen och spring in i salongen och sätta oss.

Filmen var jättehäftig! kändes som man var i rengskogen med smådjuren. Ibland trodde man att man hade en stor larv just framför ögona som man kunde ta på. Där satt vår klass med massa lågstadie barn och viftade envist på armarna för att kunna känna på djuren. Så verkligt kändes det som. Det var dock inte roligt när det kändes som man hade en stor äcklig spindel pricis framför ögona. Men det var helt klart en upplevelse.

Efter filmen drog vi vidare till en pub i närheten av skolan. Där blev det lite champagne laget runt för att fira att vi var nu klara för denna termin och sen blev det lite tårta för att fira Louisa som fyllt 24 dagen innan. Lite senare dök Soina upp med våra fina klass T-shirtar som vi bestämt att vi skulle spendera våra pengar vi hade kvar från sista resan.

Louisa och Sonia hade också gjort en liten tidning med bilder och kända citat från våra resor under terminen. Sonia har annordnat allt detta för att hon nu ska lämna vår klass för att åka tillbaka till jobbet som guide på Kos. Hon skulle jättegärna velat stanna men dom behöver henne tillbaka till Grekland.

Efter några timmar var det att dags för oss att gå till puben där vi skulle ha vår avslutings middag med lärare och eleverna från Eco tourism klassen i stage 3, som nu tar "studenten". Men vissa som inte fick inte godkänt i alla ämnen, dom kommer få vara med oss nästa termin.

På puben "The Golden Age" där vi hade bokat bord, fick vi vänta lite på vår "huvudlärare" Paul, som varit på konferans. Middagen var trevligt och det var roligt att få träffa elever från stage 3. En tjej var från Sverige och berättade lite vad jag har och vänta dom 2 nästa terminerna.

Paul hade ett lite avslutingstal till eleverna i stage 3 men också till Soina och Cloe som lämnar oss nu. Han nämde också det som många av våra lärare säger, att vår klass är den bästa som dom haft, hur speciel vår klass är och att vi verkligen gör deras jobb så mycker roligare.

Soina och Cloe började såklart att gråta, men jag ska inte necka till att jag också fällde några tårar.

Kvällen avslutades i baren , där det gick vilt till tills jag lämnde dom vid 22.00 tiden för att inte missa sista tåget hem.

Detta var en väldigt rolig sista dag med "hela" klassen. Nu har jag lov fram till en 23 juli och ska där emellan flytta från Sunbury till mitt i Melbourne. Och så ska jag ju till Sverige mellan 2- 18 Juli.

Några bilder från dagen kan hittas här

Det händer saker i Melbourne.....

Idag gick tåget in till Melbourne väldigt sakta och det stannade massor av gånger när vi närmade oss city. Helt plöstligt börjar det ringa i flera mobiler.Och alla säger samma sak: what? shooting in the city?!! On Flinders Lane?! oh my god.....

När jag kommer ut ur tåg stationen så hör och ser jag alla helikoptrar i luften över mig.En ambulans kommer tjutade förbi. En civil polisbil svänger hasigt in på busshållsplatsen brevid mig och två välklädda herrar kliver ur och går in på tåg stationen.

Det som hänt var att en kille hade efter ett bråk på en bar slitit ur en tjej i håret ur en taxi och två personer i morgonrusningen hade försökt att hjälpa kvinnan och då sköt mannen tre personer ink tjejen i taxin. Ena kille som försökte hjälpa henne dog och dom andra två är allvaligt skadade. Gärningsmannen kom undan och är nu fortfarande på fri fot.

Något liknade har inte hänt i Melbourne på över 50 år. Och gissa vad jag gör om två veckor? Flyttar in till city några kvarter från var detta hände idag.

Jag hoppas bara att det tar 50 år till innan något liknade händer igen.

Då är man hemma snart igen...

Denna vecka har varit hård,vinter har anlänt till Melboure. Jag har ju hört att det ska vara lite kallt här på vintern. Men ändå det är ju bara runt 12 grader och jag är ju från Sverige och är van med -12. MEN, där trodde jag helt fel. 12 + här känns mer som 0+-. Denna vecka har jag frysit mer än hela på vintern i år i Sverige. Så när det på onsdagsmorgon var 3 plusgrader och frost ute, så åkte vinterjackan fram som mamma skickade ner. Jag som tyckte att det såg roligt ut när folk här började klä sig i varma täckjackor med mössaor och vantar vid 15 garder.Men dom visste vad som var på väg.

Nu längtar jag tills jag sitter på planet hem till Sverige i början i Juli. Har ju hört om upp mot 35 grader varmt i Sverige!!! Jag ska bara suga in all värmen jag kommer över i två veckor, så att jag klara av den resterade vintern här, när jag kommer tillbaka.

Att jag snart är hemma igen känns så himmla konstigt. Mitt liv har förändrast så drastigt på så kort tid och nu ska jag tillbaka till mitt gamla liv igen. Inte vet jag om jag har förändrast något, men allt är annurlunda nu. Bara att jag valde att flytta från boet till andra sidan världen kanske var lite drastiskt, jag som var van med att min kära mor gjorde allt för mig och få allt serverat på silverfat, till att göra allt själv i ett annat land där jag kände ingen.

Jag har nu varit här i snart 5 månader, längsta tiden jag har varit på egen hand innan jag flytta hit är väl ungefär 2 timmar. Men jag ser detta som en utbilding för mig själv, att få lära mig allt om mig själv. Och det har jag verkligen, jag har fått reda på så mycket om mig själv som var väldigt överaskade.

Även om denna första period har varit ganska jobbig, hoppas jag att det har gjort mig till en starkare människa.

Det ska bli helt underbart att träffa min familj och mina vänner igen! och såklart mina älsknings kissar Rasmus och Tessan.

Hipp,Hipp, Hurra!

För idag är ju min födelsdag, även om det inte riktigt känns som det.Att fira sin födelsdag på andra sidan jorden från sin familj och vänner är lite annurlunda.Idag har jag firat med att bjuda några vänner på lite tårta och suttit och jobbat i skolan. Tårtan var god men att plugga var inte så kul. Har idag fått massa önskingar från andra sidan jorden, genom skickade kort och presenter men också hälsningar genom telefon och även en video hälsing från mina rara syskon. Så lite känns det ändå att man fyller hela 20 år idag. När jag kommer hem till Sverige i juli för en snabb visit, ska det firas på riktigt. Tårta med med släkt ( ska nog önska mig en riktig svensk jordgubbstårta av mamma) och sedan kolla in utelivet i Norrtälje med vännerna. Och nu när man är 20 kan man ju gå ut på lördagar också!

Så nu ska jag fortsätta njuta av min födelsedag med lite tårt rester och några avsnitt av Gray´s.

Great Ocean road and The Grampians

Den 25 maj drog jag och min klass, plus två lärare iväg på vår sista resa tillsammans, som hel klass. För efter denna termin är det många som har valt att sluta och inte forsätta utbildingen.

Vi var borta i 5 dagar och reste längs Great Ocean Road och sedan åkte vi upp till national parken The Grampians.


Dag 1

Morgonen börjande bra med att Kim och Laura som hade skulle ha allt ansvar och guida runt oss det första dagen var sena. Laura kom springade sist av oss alla med sin stora väska på ryggen och en chokladkaka i händerna. För denna dag fyllde Jordan 20 år, så det skulle vi ju fira med tårta! men iväg kom vi , dock lite sena.


Vårt första stopp längs Great Ocean Raod blev den berömnde surf stranden Bells Beach. Det var ganska dåligt väder denna dag men det var ändå säkert runt 30 st i vatten som plaska runt på sina surfingbrädor. Många stod också på sina surfingbrädor och paddla sig fram med en stor paddel. Av mina surafade klasskamrater fick jag veta att detta lilla trick kommer från Hawaii och håller på att bli jättestort här i Australien.

Efter kollat in surfarna och havet så bjöds det på varm chocklad och födelsdagstårta. Sen var det bara att hoppa upp på bussen igen för att fortsätta med vårt fullspäckade schema.



Nästa stopp blev Great Ocean Arch. Det är en trumfbåge över vägen och informations plats hur det gick till när dom byggde vägen. Vi titta runt lite och tog några kort sen drog vi vidare till....

Apollo Bay, en av dom större städerna längs vägen, där vi vandra runt lite och hade lunch.
Men regnet gjorde att vi inte stannde så länge, utan drog ganska fort efter uppäten lunch.

Så vi körde sedan till Mait´s Rest Rainforst Walk, där vi fick promenera i en vacker regnsskog med jättestora och höga träd.

Sen åkte vi till vad jag nästan var höjdpunken för dagen,till Otway Fly Canopy Walk. Ett ställe i en rengskog där men får gå upp i en stor byggnad/ställning som har sin massa gångar, 40 meter upp i luften.Man ser rakt igenom golvet och ner till marken,vilket var lite jobbigt att gå där och se 40 meter ner. Det fanns också ett torn som tar en upp 50 meter, där killarna tyckte det var kul att springa från sida till sida i tornet, så att hela tornet rörde sig. Själv tyckte jag inte det var så kul, men enligt flera så skulle det behövas lite mer än några eco studenter att få ner den här ställningen. Men det var väldigt häftigt att promenera 50 meter upp i luften bland dom höga träden.

Nu började det bli sent och bli mörkt så vi skippa dom två ställen vi hade kvar att besöka och åkte till Port Campell, där vi spendera natten.

På kvällen hade vi bokat oss på den lokala puben för att äta och
"have some drinks" för att fira Jordans födelsedag. " Have some drinks" förvandlades till " have A LOT of drinks" och två av killarna blev utkastade från puben och hela sällskapen gick hem till vårt hyrda hus där festen forsätte långt in på småtimmarna.

Dag 2

Denna dag var det jag och min japanska klass kamrat Ayoko som skulle leda dagen. Ayoko som varit en av dom som gick och la sig väldigt sent, var uppe innan mig och hade full upp med att förbereda frukost. Att få upp alla bakfulla människor var inte lätt, speciella att få upp en bakfull lärare vid namn Rob. Det var han som hållit igång festen intill småtimmarna. Han fick följa med på denna resa istället för våran andra lärare Nigel, som bestämt sig för att sluta. Rob kommer dock nog inte få följa med på några mer resor i framtiden.

Med Rob sist upp och alla andra väldigt sega så begav vi oss till dom två ställen vi missat dagen innan. Första stället var Gipson Steps, vilket är ett ställe längs vägen där men går ner branta trappor ner till en strand där man får se stora klippor i havet, som dom Tolv Apostlarna.

Vilket blev vårt nästa stop. Det regnade för fullt,så det var inte så kul, som tur har jag sett dom tidigare när det då var underbart väder. Jag tycker själv att det dom ser finare ut i vacker väder än i regn, vilket min lärare tyckte. Min klasskommmpis Real såg inte mycket av det ena eller andra, har var för upptagen med att spy överallt. Så går det när man inte äter något och sen dricker massor. En gång var det nära att han spydde i bussen, tack o lov han han ut i tid! Skulle inte vara så trevligt att resa dom 4 resterade dagarna i en ned spydd buss.

Aja, vi forsätte vår resa till Lock Ard Gorge. Ett ställe som har en sann historia om ett skepp som den 1 juni 1878 förliste där med endas två överlevande, Eva och Tom. Dom tog skydd i en grotta och sedan klättrade Tom upp för den branta bergsväggen och hämta hjälp. Detta är en otroligt vacker plats med en strand, med massa klippblock ute i vattnet.

Sen åkte vi vidare Tower Hill, vilket är en gammal vulkan krater. Där vi skulle få en guidad tur, men vi blev så sena så vi var tvungen att att ställa in den. Det första vi mötte var massa koalor i träden och där vi skulle ha vår lunch gick det omkring emuer. Dom var väldigt närgångna och ville väldigt gärna smaka på våran lunch, så fick fick försöka jaga bort dessa jättefåglar med att försöka bli lika stora som dom med våra armar. Själv tyckte jag det var lite läskigt med dessa stora fåglar så nära inpå, för dom bits ganska rejält om dom vill.




Efter lunchen promenerade vi upp på vulkanen och mötte kängurus betade i backen och en vacker vy från toppen.

Väl uppe hade jag mitt föredrag om Tower Hill, vilket gick bra men jag var nervös som vanligt, och kunde inte uttala dom knepigaste orden rätt. Efter det så gick vi ner igen och satte oss på bussen att åka den 2 timmar till småstaden Dunkeld, som ligger inne i national parken The Grampians,d är vi spendera natten. Dennna kväll gick lungt till och all gick och lag sig tidigt för nästa dag skulle vi ju bestiga berg nummer 1, Mt Adrupt.

Dag 3

Så skönt nu var allt mitt jobb över, nu kunde jag bara ta det lungt och njuta. Eller?
Denna dag hade vi två saker inplanerade, besökt hos det ecologiska och prisbelöande boendet, Aquilla Eco Lodge och vandra up till Mt. Adrups topp.

Besöket hos Aquilla Eco Lodge var mycket intressant. Dom berättade hur dom byggt och driver deras 4 moderna stugor så naturvänligt som möjligt. Som till ex är allt trägolv endast byggt av redan nedfallet virke, som har funnits i närheten. Och att dom fyra stugorna drar mindre mindre energi tillsamns, än vad som behövs för en brödrost!
Den enda lednigen som gick ut hur anläggingen var telefonlinjen. Allt annat skapas på plats, som el från solenergi. Det är svårt att förklara allt dom håller på med, men det väldigt intresant att se att man kan driva något helt naturvänligt. Kolla gärna in:http://www.ecolodges.com.au/home.php

Efter detta besök så var det dags att bestiga Mt. Adrupt. Berget är ungefär 1 km högt och det skulle ta ca en timme för oss att komma upp, men för oss tog det nästan två. På en del ställen var det väldigt brant ,vilket var väldigt jobbigt. Men upp kom jag, svettig med ont i rygg och ben. Väl uppe på toppen blåste och regna det, så mycket av utsikten var så att se. Vi var nog uppe där i 10 min sen började vi gå ner igen, och nu var det mycket svårare för nu var klipporna väldigt hala av allt regn. Många (med mig inkluderat) halkade, så vi fick gå väldigt försiktligt ner.

Väl nere och alla med, så begav vi oss till nästa ställe vi skulle sova på, nämlingen i lilla samhället Halls Gap inne i parken. Stället vi bodde på var ett backpackers hostel och bakom det låg det en fotbolls plan med massa kängurus som betade. Kvällen tog vi det mest lungt och jag gick och la mig tidigt, för nästa dag skulle vi ju bestiga berg nr 2

Dag 4

Vi var uppe tidigt för att förberda för dagens vandring. Vi skulle denna dag upp till The Pinnecal, som är12 km brant vandring upp i bergen.

Vi startade vid 08.30 och var frammevid 1. Vägen upp var på sina ställen väldigt jobbigt, som tex ett ställe där man är tvungen att gå upp för en massa branta stentrappor. Mitt ena knä gillade inte att gå i höga trappsteg. Men det var det en otroligt vacker vandringsled. Naturen ändra sig hela tiden från nygrönskad skog till klippor och berg med vattenfall och bäckar.

Uppe vid The Pinnical fick man en fantasktisk vy av nationalparken med alla bergkedjor och all vacker natur. Men det var inte alls så jobbigt jag trodde det skulle bli att komma upp dit, och det är jag glad för.

Efter njutit av utsikten och ätit våran lunch , var det bara att gå ner igen. Gå kanske är fel ord, vi (flesta av oss) fick en energi kick och sprang ner för berget. Det kändes lättare att springa neråt än att gå, och skönare för kroppen att springa ner för trappstegen. Det blev lite som terräng orientering ner för ett berg. Så ner gick det fortare än upp om man säger så

På kvällen bodde vi på ett ecologiskt hostel bara några hundra meter från var vi hade sovit natten före. En väldigt frächt ställe men var inte lika mysigt som det förra stället.På kvällen var alla väldigt trötta så vi tog det lungt och kollade på film.

Dag 5

Sista dagen! Denna vecka kändes mer som två veckor än en vecka. Sista dagen hade vi bara några ställe vi skulle se innan vi tog åkte tillbaka till Melbourne.

Först åkte vi till två utskiks stället och fick njuta av den fina utsiken av parken och sedan åkte vi till Mc Kenzie Falls. Ett stort och vackert vattenfall som man är tvungen att gå ner en MASSOR med trappor för att nå. Ner var inget problem, men upp, ja det tog sin tid helt enkelt. Detta var nog den jobbigaste biten på hela veckan.

Innan vi åkte hem åt vi lite lunch och vi fick se hur magpies (australiska skator) och kookaburras fajtades hårt om våra matrester.

På bussen hem sov flesta av oss djup efter denna äventyrliga vecka.

Jag måste då säga att Australiens natur är något helt speciell.