Great Ocean road and The Grampians

Den 25 maj drog jag och min klass, plus två lärare iväg på vår sista resa tillsammans, som hel klass. För efter denna termin är det många som har valt att sluta och inte forsätta utbildingen.

Vi var borta i 5 dagar och reste längs Great Ocean Road och sedan åkte vi upp till national parken The Grampians.


Dag 1

Morgonen börjande bra med att Kim och Laura som hade skulle ha allt ansvar och guida runt oss det första dagen var sena. Laura kom springade sist av oss alla med sin stora väska på ryggen och en chokladkaka i händerna. För denna dag fyllde Jordan 20 år, så det skulle vi ju fira med tårta! men iväg kom vi , dock lite sena.


Vårt första stopp längs Great Ocean Raod blev den berömnde surf stranden Bells Beach. Det var ganska dåligt väder denna dag men det var ändå säkert runt 30 st i vatten som plaska runt på sina surfingbrädor. Många stod också på sina surfingbrädor och paddla sig fram med en stor paddel. Av mina surafade klasskamrater fick jag veta att detta lilla trick kommer från Hawaii och håller på att bli jättestort här i Australien.

Efter kollat in surfarna och havet så bjöds det på varm chocklad och födelsdagstårta. Sen var det bara att hoppa upp på bussen igen för att fortsätta med vårt fullspäckade schema.



Nästa stopp blev Great Ocean Arch. Det är en trumfbåge över vägen och informations plats hur det gick till när dom byggde vägen. Vi titta runt lite och tog några kort sen drog vi vidare till....

Apollo Bay, en av dom större städerna längs vägen, där vi vandra runt lite och hade lunch.
Men regnet gjorde att vi inte stannde så länge, utan drog ganska fort efter uppäten lunch.

Så vi körde sedan till Mait´s Rest Rainforst Walk, där vi fick promenera i en vacker regnsskog med jättestora och höga träd.

Sen åkte vi till vad jag nästan var höjdpunken för dagen,till Otway Fly Canopy Walk. Ett ställe i en rengskog där men får gå upp i en stor byggnad/ställning som har sin massa gångar, 40 meter upp i luften.Man ser rakt igenom golvet och ner till marken,vilket var lite jobbigt att gå där och se 40 meter ner. Det fanns också ett torn som tar en upp 50 meter, där killarna tyckte det var kul att springa från sida till sida i tornet, så att hela tornet rörde sig. Själv tyckte jag inte det var så kul, men enligt flera så skulle det behövas lite mer än några eco studenter att få ner den här ställningen. Men det var väldigt häftigt att promenera 50 meter upp i luften bland dom höga träden.

Nu började det bli sent och bli mörkt så vi skippa dom två ställen vi hade kvar att besöka och åkte till Port Campell, där vi spendera natten.

På kvällen hade vi bokat oss på den lokala puben för att äta och
"have some drinks" för att fira Jordans födelsedag. " Have some drinks" förvandlades till " have A LOT of drinks" och två av killarna blev utkastade från puben och hela sällskapen gick hem till vårt hyrda hus där festen forsätte långt in på småtimmarna.

Dag 2

Denna dag var det jag och min japanska klass kamrat Ayoko som skulle leda dagen. Ayoko som varit en av dom som gick och la sig väldigt sent, var uppe innan mig och hade full upp med att förbereda frukost. Att få upp alla bakfulla människor var inte lätt, speciella att få upp en bakfull lärare vid namn Rob. Det var han som hållit igång festen intill småtimmarna. Han fick följa med på denna resa istället för våran andra lärare Nigel, som bestämt sig för att sluta. Rob kommer dock nog inte få följa med på några mer resor i framtiden.

Med Rob sist upp och alla andra väldigt sega så begav vi oss till dom två ställen vi missat dagen innan. Första stället var Gipson Steps, vilket är ett ställe längs vägen där men går ner branta trappor ner till en strand där man får se stora klippor i havet, som dom Tolv Apostlarna.

Vilket blev vårt nästa stop. Det regnade för fullt,så det var inte så kul, som tur har jag sett dom tidigare när det då var underbart väder. Jag tycker själv att det dom ser finare ut i vacker väder än i regn, vilket min lärare tyckte. Min klasskommmpis Real såg inte mycket av det ena eller andra, har var för upptagen med att spy överallt. Så går det när man inte äter något och sen dricker massor. En gång var det nära att han spydde i bussen, tack o lov han han ut i tid! Skulle inte vara så trevligt att resa dom 4 resterade dagarna i en ned spydd buss.

Aja, vi forsätte vår resa till Lock Ard Gorge. Ett ställe som har en sann historia om ett skepp som den 1 juni 1878 förliste där med endas två överlevande, Eva och Tom. Dom tog skydd i en grotta och sedan klättrade Tom upp för den branta bergsväggen och hämta hjälp. Detta är en otroligt vacker plats med en strand, med massa klippblock ute i vattnet.

Sen åkte vi vidare Tower Hill, vilket är en gammal vulkan krater. Där vi skulle få en guidad tur, men vi blev så sena så vi var tvungen att att ställa in den. Det första vi mötte var massa koalor i träden och där vi skulle ha vår lunch gick det omkring emuer. Dom var väldigt närgångna och ville väldigt gärna smaka på våran lunch, så fick fick försöka jaga bort dessa jättefåglar med att försöka bli lika stora som dom med våra armar. Själv tyckte jag det var lite läskigt med dessa stora fåglar så nära inpå, för dom bits ganska rejält om dom vill.




Efter lunchen promenerade vi upp på vulkanen och mötte kängurus betade i backen och en vacker vy från toppen.

Väl uppe hade jag mitt föredrag om Tower Hill, vilket gick bra men jag var nervös som vanligt, och kunde inte uttala dom knepigaste orden rätt. Efter det så gick vi ner igen och satte oss på bussen att åka den 2 timmar till småstaden Dunkeld, som ligger inne i national parken The Grampians,d är vi spendera natten. Dennna kväll gick lungt till och all gick och lag sig tidigt för nästa dag skulle vi ju bestiga berg nummer 1, Mt Adrupt.

Dag 3

Så skönt nu var allt mitt jobb över, nu kunde jag bara ta det lungt och njuta. Eller?
Denna dag hade vi två saker inplanerade, besökt hos det ecologiska och prisbelöande boendet, Aquilla Eco Lodge och vandra up till Mt. Adrups topp.

Besöket hos Aquilla Eco Lodge var mycket intressant. Dom berättade hur dom byggt och driver deras 4 moderna stugor så naturvänligt som möjligt. Som till ex är allt trägolv endast byggt av redan nedfallet virke, som har funnits i närheten. Och att dom fyra stugorna drar mindre mindre energi tillsamns, än vad som behövs för en brödrost!
Den enda lednigen som gick ut hur anläggingen var telefonlinjen. Allt annat skapas på plats, som el från solenergi. Det är svårt att förklara allt dom håller på med, men det väldigt intresant att se att man kan driva något helt naturvänligt. Kolla gärna in:http://www.ecolodges.com.au/home.php

Efter detta besök så var det dags att bestiga Mt. Adrupt. Berget är ungefär 1 km högt och det skulle ta ca en timme för oss att komma upp, men för oss tog det nästan två. På en del ställen var det väldigt brant ,vilket var väldigt jobbigt. Men upp kom jag, svettig med ont i rygg och ben. Väl uppe på toppen blåste och regna det, så mycket av utsikten var så att se. Vi var nog uppe där i 10 min sen började vi gå ner igen, och nu var det mycket svårare för nu var klipporna väldigt hala av allt regn. Många (med mig inkluderat) halkade, så vi fick gå väldigt försiktligt ner.

Väl nere och alla med, så begav vi oss till nästa ställe vi skulle sova på, nämlingen i lilla samhället Halls Gap inne i parken. Stället vi bodde på var ett backpackers hostel och bakom det låg det en fotbolls plan med massa kängurus som betade. Kvällen tog vi det mest lungt och jag gick och la mig tidigt, för nästa dag skulle vi ju bestiga berg nr 2

Dag 4

Vi var uppe tidigt för att förberda för dagens vandring. Vi skulle denna dag upp till The Pinnecal, som är12 km brant vandring upp i bergen.

Vi startade vid 08.30 och var frammevid 1. Vägen upp var på sina ställen väldigt jobbigt, som tex ett ställe där man är tvungen att gå upp för en massa branta stentrappor. Mitt ena knä gillade inte att gå i höga trappsteg. Men det var det en otroligt vacker vandringsled. Naturen ändra sig hela tiden från nygrönskad skog till klippor och berg med vattenfall och bäckar.

Uppe vid The Pinnical fick man en fantasktisk vy av nationalparken med alla bergkedjor och all vacker natur. Men det var inte alls så jobbigt jag trodde det skulle bli att komma upp dit, och det är jag glad för.

Efter njutit av utsikten och ätit våran lunch , var det bara att gå ner igen. Gå kanske är fel ord, vi (flesta av oss) fick en energi kick och sprang ner för berget. Det kändes lättare att springa neråt än att gå, och skönare för kroppen att springa ner för trappstegen. Det blev lite som terräng orientering ner för ett berg. Så ner gick det fortare än upp om man säger så

På kvällen bodde vi på ett ecologiskt hostel bara några hundra meter från var vi hade sovit natten före. En väldigt frächt ställe men var inte lika mysigt som det förra stället.På kvällen var alla väldigt trötta så vi tog det lungt och kollade på film.

Dag 5

Sista dagen! Denna vecka kändes mer som två veckor än en vecka. Sista dagen hade vi bara några ställe vi skulle se innan vi tog åkte tillbaka till Melbourne.

Först åkte vi till två utskiks stället och fick njuta av den fina utsiken av parken och sedan åkte vi till Mc Kenzie Falls. Ett stort och vackert vattenfall som man är tvungen att gå ner en MASSOR med trappor för att nå. Ner var inget problem, men upp, ja det tog sin tid helt enkelt. Detta var nog den jobbigaste biten på hela veckan.

Innan vi åkte hem åt vi lite lunch och vi fick se hur magpies (australiska skator) och kookaburras fajtades hårt om våra matrester.

På bussen hem sov flesta av oss djup efter denna äventyrliga vecka.

Jag måste då säga att Australiens natur är något helt speciell.